Rökrutan

Det skulle vara två veckors uppehåll och jag hade sett fram emot att vara hemma, åka bort och bara få se hur C återhämtar sig lite. Det började med att vi låg kvar en natt för hon fick en febertopp. Sedan har vi varit in och lämnat blodprover nästan varje dag. Nu har det gått en av två veckor och vi är här igen. 

C sover i vagnen. Vi sitter ute för att hon ska få frisk luft och jag ska få lite solljus på mig. Jag blir nästan förvånad när röklukten når min näsa. Kikar mig omkring och mycket riktigt sitter det två personer och röker på andra sidan buskarna. De sitter rakt under "rökning förbjuden"-skylten. Jag funderar inte länge utan reser mig upp och går fram till dem:

- Ursäkta, det är rökning förbjuden här. Ni kan röka därborta, säger jag och pekar på rökrutan. Den ser ut som en busskur med stora cigaretter målat på. 

De tittar oförstående på mig och frågar om jag vill ha deras platser. Jag pekar på skylten ovanför deras huvuden och ber dem igen att släcka cigaretten. Mannen släcker sin cigarett och sprätter fimpen mot mig. Jag sätter mig på en bänk där de ser mig. 

Jo, vi befinner oss precis utan för Astrid Lindgrens BARNSJUKHUS. Jag tycker det är skamligt. Hur svårt kan det vara?