Lägger allt åt sidan och startar istället nya syprojekt. Jag har köpt nya tyger och glädjer mig åt det. Jag klipper tyger efter egenritade mönster i ren terapi och syr sakta upp nya fleecejackor, tights och klänningar till barnen. Ingen press, inga deadlines. Ingen som synar sömmarna.
O tycker om att stå i centrum. Hon grimaserar. Hon tar små danssteg. Hon låtsasgråta. Allt för att få uppmärksamhet och skrattar högt när hon får det. Hon pussar i luften. Hon kisar. Hon pussar och kramas ofta. Hon tycker inte om ifall någon är ledsen, då hämtar hon snabbt en napp eller pussar/kramar om sitt syskon.
I dagarna gav jag O en skål med majskrokar och bad henne bjuda B. Hon gick raka vägen och gav B en. En ur skålen. Sedan rusade hon kvickt in i mitt och Finastes sovrum och hällde ut alla krokar på golvet bakom vår säng. Med en krok i handen och en tom skål i andra går hon sedan ut till B och visar skålen. Det är minsann slut så vi får nog dela på den här sista kroken ser det ut som om hon tecknar. B tittar storögt på skålen som nyss var full av majskrokar och efter en krok är tom. Han får en snutt av O's krok. Där sitter B kvar på golvet med en tom skål och en liten tugga av en majskrok. O har för längesedan lämnat honom och sitter på golvet i vårt sovrum och mumsar på en sisådär femton majskrokar. Tror vi måste jobba lite på det här med att dela med sig...
Klipper, klipper, klipper. Låter saxen gå igenom tyg efter tyg. Jag behöver tänka på annat. Fokuserar på att klippa, nåla och snart sy ihop allt.
Livet blir sällan som man hade tänkt sig. Jag hittade drömmannen, vi fick tre fantastiska barn inom loppet av 15 månader och köpte hus. Livet var på topp, det är det på sätt och vis fortfarande men i en parallell värld. Vår äldsta dotter som fyllde två år i april 2014 fick i juni samma år diagnosen leukemi. Mycket kommer att handla om vår kamp med henne mot hennes sjukdom. Men även om hur det är att ha tvillingar på ett år och mitt i allt detta försöka bygga drömhuset. Jag är känslomänniska.
måndag 6 oktober 2014
Sömnadsterapi
Etiketter:
#fuckcancer,
#svenssonliv,
barncancer,
egentid,
familj,
klippa,
sy,
Tvillingar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar