När barnen är på förskolan passar föräldrarna på att krypa upp i soffan äta ölkorv och se på Breaking Bad..
C's kompisar stod i dörren och väntade på henne när vi kom till förskolan. Det är så fina barn på hennes avdelning och kanske världens bästa barnskötare/pedagoger. Det är speciellt en liten kille som har en skyddande vinge över C hela tiden. Han frågar om och om igen hur hon mår, om hon har ont idag osv. Han sparar en plats till henne vid frukost- och lunchbordet och han vill helst sova bredvid henne. De är bara strax över två år men barnen är otroligt hjälpsamma och omtänksamma. Det blir känslostormar i mig varje gång.
Jag ser hur C lyser upp. Jag ser hur gärna hon vill vara med. Jag ser hur hon lyser upp över att hon har sin hylla, sin låda och att hennes bild hänger bland de andras. Hon finns. Hon är en del av gruppen. Hon är bara strax över två år men detta är oerhört viktigt för henne. Hon finns.
Stöd C's kamp: http://www.barncancerfonden.se/1309369012/
Livet blir sällan som man hade tänkt sig. Jag hittade drömmannen, vi fick tre fantastiska barn inom loppet av 15 månader och köpte hus. Livet var på topp, det är det på sätt och vis fortfarande men i en parallell värld. Vår äldsta dotter som fyllde två år i april 2014 fick i juni samma år diagnosen leukemi. Mycket kommer att handla om vår kamp med henne mot hennes sjukdom. Men även om hur det är att ha tvillingar på ett år och mitt i allt detta försöka bygga drömhuset. Jag är känslomänniska.
torsdag 23 oktober 2014
Hon finns
Etiketter:
#fuckcancer,
#leukemi,
#livetsommamma,
barncancer,
cancerdiagnos,
förskola,
leukemi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar