Alla barnen sov bra i natt. C i sin säng vilket var många nätter sedan sist. Inga mardrömmar. Inga hungersutbrott. Lugn natt. C är trött efter vincristinet igår och vill mest vila. Soffläge intaget framför Diego och Dora Utforskaren. För att ibland får man.
Förskolan ringde och meddelade att det eventuellt har börjat gå vattkoppor. Ett barn som går på samma avdelning som våra yngsta, B&O, har lekt med ett barn som fått vattkoppor. Vattkoppor kan vara livsfarligt för C så jag är rätt nojig. Vi har rett ut när de har träffat och pratat med läkare om inkubationstid, smittorisker och hur vi ska hantera det. Det har resulterat i att B&O får stanna hemma till och med måndag, sedan ska vi uppdatera status på barnen som eventuellt kan vara smittade (och smitta).
Fokuserar på det som går bra. C's behandling fortsätter enligt plan och har ännu inte behövts skjutas på en enda gång. Det betyder allt. B&O sover bättre och är glada utforskande barn. Det betyder allt. Alla barnen hoppade i badkaret tillsammans och plaskade och skrattade igår. Det betyder allt.
Igår fick jag äntligen iväg ännu en ansökan till Försäkringskassan också. Jag ska ta tag i merkostnadsansökan. Jag ska. Snart. Nästa gång energin kommer på besök.
Livet blir sällan som man hade tänkt sig. Jag hittade drömmannen, vi fick tre fantastiska barn inom loppet av 15 månader och köpte hus. Livet var på topp, det är det på sätt och vis fortfarande men i en parallell värld. Vår äldsta dotter som fyllde två år i april 2014 fick i juni samma år diagnosen leukemi. Mycket kommer att handla om vår kamp med henne mot hennes sjukdom. Men även om hur det är att ha tvillingar på ett år och mitt i allt detta försöka bygga drömhuset. Jag är känslomänniska.
torsdag 2 oktober 2014
Rädslan för vattkoppor
Etiketter:
#fuckcancer,
#kärlek,
#livetsommamma,
cancerdiagnos,
leukemi,
Tvillingar,
Vab,
vattkoppor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar