tisdag 23 september 2014

Nattstök

"Mamma, Yaya hungrig". Klockan är 00.33 och jag hör C ropa från sin säng. Hon har börjat äta dexamethasone som är en typ av cortison. Konstant och oerhört stark hungerskänsla är en biverkning. Ren och skär ilska är en annan. Båda kommer väldigt plötsligt och förvånar ofta både C och oss andra. Det förstnämnda kan vi ofta avhjälpa, det sistnämnda är svårare och tär på oss alla.

De senaste nätterna har C vaknat och ätit yoghurt i vår säng. I natt fick jag först byta blöja, sedan bära henne till vår säng och servera yoghurt. Men det räckte inte, vid halv fyra började C först gnälla igen för att sedan kräva potatismos. Nu hade jag inga färdigkokta potatisar och yoghurt dög inte. Matlådor med lagad mat, det blev vår räddning. "Tack snälla mamma, nu Yaya sova", sa hon efter hon skopat i sig makaroner och macka.

Vid fem började de andra två att stöka för att sedan kliva upp först 06.34 - woohoo! Inte att de började stöka vid fem utan att de inte krävde att få komma upp förrän vid halv sju. Lilla loppan, vår minsta och minst på förskolan, hade varit i slagsmål igår och har ett skapligt djupt rivmärke rätt över hela ansiktet. Hon gillar tydligen inte när andra barn kommer för nära. Först intar hon försvarsställning och varnar genom att skrika rakt ut, högt. Om de fortsätter komma närmare går hon till attack. Hur det gick till när hon fick rivmärket förtäljer inte historien (eller förskolepersonalen som tur är).

C fick sin första dos vincristin för sex dagar sedan. I morgon är det dags för ny dos. Hon ska ha det en gång i veckan under fyra veckor och vi ser redan hur biverkningarna bryter ned henne. Hon har ont. Ont i leder. Ont i kroppen. Hon är trött. Hon går ofta och lägger sig efter en rejäl frukost och sover bort hela förmiddagen. Hon gnäller. Hennes röst har blivit konstant gnällig igen.

Och jag kommer nästan inte ihåg min glada starka unge. Fuck cancer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar