Jag hör direkt att något är fel. Jag vet inte om det är tonläget men jag hör rädslan i hennes röst. Paniken som griper tag i mitt barn. Hon sitter, eller satt nyss, och leker på golvet i vardagsrummet.
- Mamma, jag kläks!
Jag springer efter en påse men hinner inte fram. C hulkar och det ligger kräk på golvet och på hennes byxor. Nästa gång håller jag i påsen och hjälper henne. Hon är ledsen för att jag behöver torka upp på golvet. Hon är ledsen för att det kom på byxorna. Stora tårar trillar nerför hennes mjuka barnkinder. Lillasyster står bredvid. O tycker inte om när någon gråter och allra minst när det är hennes storasyster. Hon tar sin lilla hand och torkar bort tårar. C, som redan är upprörd, tjuter högre när O råkar peta henne i ögat. O slänger ut armarna och kastar sig fram för att ge en stor kram. Kärlekskaos. Syskonkaos. Syskonkärlek.
Mitt i allt sitter jag. Mamman. Som ska lugna. Som ska lova att allt är bra. Som ska skydda sina barn. Som ska ge trygghet. "Det gör ingenting", säger jag om och om igen. "Olivia, vill bara trösta dig, hon vill inte att du är ledsen".
C skriker i panik. Och kräks igen. O försöker titta ner i påsen. Undrar vad som händer. Undrar varför storasyster är så ledsen.
Jag lugnar båda barnen. C får lägga sig i soffan, vila och se på film. O får kramas och bli buren. Jag vill säga att allt blir bra men jag kan inte lova det. Jag kramar om mina barn. Tyst.
På kvällen ligger C i vår säng. Det har varit en tuff dag för henne. En tuff helg. Hon har konstant mått illa och hon har kräkts flera gånger. Hennes lilla arm ligger virad runt min hals. Som så många gånger förr. Men hon säger att hon inte alls mår bra, hon vill bara sova.
Nu ska vi sova hela natten älskling. Nu ska vi låta sömnen läka oss och ge oss ro. I morgon hoppas vi att du får må bättre. I morgon hoppas vi på en bättre dag. I morgon hoppas jag att du och din syster kan kramas, att du orkar det. I morgon är en ny dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar