Och plötsligt står hen där mellan dubbeldörrarna in till vårt rum. En av C's favoriter uppe från Q84. En som använder sin rast till att besöka en av sina patienter på en annan avdelning. En som med sin uppenbarelse får C att förstå att hon är på rätt ställe. En som inger trygghet till mitt älskade barn.
Hen kommer in med ett stort leende och plockar upp ett nagellack ur fickan. För att hen vet att C brukar måla naglarna när vi ligger inlagda. Ett lila, för att hen vet att det är hennes favoritfärg. C skrattar, busar och gör sig till. Jag står bredvid och ler. Och låter hjärtat svämma över. Jag vill krama om henom och berätta hur mycket det betyder. Men jag låter henom fokusera på det som är viktigt och tänker att hen vet. Det är en av anledningarna till att hen är så bra på sitt jobb, att hen är på rätt plats.
När hen får höra om att vi behöver nya pärlor till Supersnöret så kilar hen direkt iväg och hämtar dem för att sedan sitta och läsa broschyren med C. Leta och peka vilka pärlor hon har. Ingen brådska, tar sig tid. C pratar på och frågar om allt. "Du måtte berätta", är en av hennes nya favoritfraser.
Hen stannar i 20-30 minuter och förklarar sedan för C att hen måste gå och hjälpa alla andra barnen med medicin. Innan hen går frågar han hur det är med resten av familjen och med mig. C svarar snabbt i mun på mig att "nu måtte J gå till alla barnen, måtte jobba mamma". Men hejdå vill hon inte säga. Men hon pratar om hen resten av kvällen och sover gott trots att vi blir väckta flera gånger.
Det är så fint, så fantastiskt fin människa. Jag är så tacksam för de som arbetar på Q84 på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Jag är tacksam för att vi hör till detta sjukhus. Jag är tacksam för att Cornelia kan få den vården hon får. Och jag önskar att vi aldrig behöver åka till ett annat sjukhus på grund av platsbrist.
Hej Malina,
SvaraRaderaJag vet inte om du kommer ihåg mig men Henrietta här iaf som jobbade på Q84 under sommaren, bltr-människan ;). Jag hittade din blogg av en slump och jag är så glad för det. Det går inte en dag utan att jag tänker på C och hur det går för henne. Jag saknar hennes tydliga "jaaaaa" eller "nääää", tydliga direktiv från den lilla fantastiska bruden :). Det är nästan så att jag är lite avis på mina gamla kollegor som får nöjet att träffa er familj, även om jag egentligen inte vill att ni alls ska behöva vara på det där stället! Jag vet att ni som familj har gått igenom alldeles för tunga saker men jag kan lova dig att ni är så sjukt starka, det är det intrycket ni ger också. Att ni gör allt för varandra och det är fint, och du får inte glömma det.
Jag hoppas att det är okej att jag läser här... Jag går in flera gånger om dagen för att hålla mig lite uppdaterad om hur det går för er. Du är också väldigt bra på att beskriva känslor, du ger en målande bild.
Kom ihåg att Cornelia är stark och grymt duktig. Och tänk att en dag behöver inte Cornelia skriva efter att sätta en nål, för då behöver hon det inte längre. Cornelia är stark, jättestark. Hon kommer klara det här, jag tror på din underbara dotter.
Hälsa Cornelia från mig och självklart resten av familjen! Men du kan hälsa Cornelia att vi får ta en nattlig picknick igen. Och jag hoppas att ni har fiskbullarna på avdelningen, annars får jag beställa in några extra burkar när jag jobbar under julen :).
Jag tänker på er och kan jag göra något så får ni mer än gärna säga till. Tack för att jag fick träffa din underbara familj (trots omständigheterna), ni har verkligen lärt mig vad höjdpunkterna inom mitt framtida yrke som sjuksköterska är. C finns djupt i mitt hjärta, nu vet jag ju också att det är viktigt att Ninni och Elefanten måste ha armband precis som C :).
Många kramar och en massa kärlek // Henrietta
Henrietta!
SvaraRaderaOM vi kommer ihåg dig? Det är klart vi gör, vi pratar om dig hemma. Du är/var också helt på rätt plats på Q84. Jag blir fortfarande alldeles varm ända in i själen när jag tänker på att du och J kom och bjöd Cornelia på glass när vi låg inne akut första gången. Det är så oerhört fint och betyder mer än jag kan beskriva med ord. För Cornelia och för mig och hela familjen. Det betyder så mycket trygghet för C att känna igen sig och att veta vilka hon ska träffa. Hon lyser upp och allt går lättare. Allt går.
Även om jag inte vill att vi ska läggas in något under jul så hoppas jag att vi ses om tillfälle ges. Vi har ingen inplanerad behandling förrän 7 januari (förutom över-dagen-behandlingar) men om det fortsätter som hittills så ligger vi väl inne hela julen.
Jag hälsade C direkt när jag läste ditt fantastiskt fina inlägg (och grät en skvätt) och hon hälsar tillbaka på sitt sätt - genom att prata om dig resten av kvällen.
STOR KRAM från hela familjen Lindholm-Röstlund