Sömndrucken kikar jag upp mot sköterskan som står böjd över sängen. C gnäller. Sköterskan byter blöja på C. C kissar ut cytostatika och därför bör hon få blöjan bytt minst var tredje timme. Under natten sköter personalen det. Jag lägger armen om C, stryker hennes kind. "Mamma är här". Vi ligger så nära varandra att jag har näsan mot hennes huvud. Hon blir lugnare men tittar upp mot mig.
Sköterskan berättar att de kopplat bort droppet. C's värden är bra, tillräckligt bra för att slippa dropp nu. Klockan är 01.58 och jag kisar sömndrucket mot sköterskan. "Betyder det...att vi får åka hem?"
Hon avvaktar. Väntar på att jag ska hitta orden kanske. Sedan nickar hon och bekräftar att vi kommer kunna åka hem när morgonen kommer.
C vaknar vid detta blöjbytet. "Makaroner, makarooooner, makaroner. Yaya jättehungrig." Jag går upp, gör en smörgås som hon slukar. Dricker vatten. Plötsligt har det gått två timmar och vi är fortfarande vakna. Jag försöker få C att somna om. C försöker övertala mig om att det finns roligare saker att göra. Till slut rullar jag över i min säng. C ber mig att komma tillbaka, ligga nära. Mysa. Och när jag kryper nära, lägger min arm runt henne säger hon: "Vad mysigt vi har det mamma". Absurt i situationen. Men så rätt, ta tillvara på ögonblicket. Ta tillvara på varje sekund.
Och idag får vi åka hem. Hem till B&O. Hem till Finaste. Hem till all kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar