Min älskade lilla tjej började kräkas vid ett i natt och kräktes hela natten. Under dagen har hon mest suttit i knät, slumrat och inte orkat vara med i stoj och stim. Min älskade lilla tjej som aldrig har tid att vara stilla en längre stund har stirrat ut i tomma intet på grund av brist på energi. Hungern river i hennes mage och vi vågar bara ge henne fem milliliter vatten åt gången. Hon pekar på riset hon fått smaka på för att vi ska förstå att hon vill ha mer och vi lämnar rummet med henne gråtandes på axeln. Så till slut fick hon behålla lite. Så till slut verkar magen har lugnat sig lite. Så till slut får hon somna för natten i sin säng. Och vi håller tummarna för att vi andra i familjen ska slippa magsjuka. O hostar till och vi sitter på spänn.
Idag har jag flera gånger blivit påmind om gårdagen. C har ett blåmärke någon centimeter ovanför handleden. Ett blåmärke som vittnar om att hon har blivit fasthållen mot sin vilja. Ett blåmärke som gör så ont i mig. Ett blåmärke som är som en kniv i bröstet varje gång jag ser det. Ett blåmärke som uppkom för att hennes blodvärden var körda i botten. Ett blåmärke uppstår ibland utan orsak då. Ett blåmärke som förklarar hennes mardrömmar. Ett blåmärke på min älskade dotter. Ett blåmärke som jag har orsakat. Ett blåmärke som cancern orsakat. Fuck you cancer. Det gör ont i mig. Ont i hjärtat. Jag ville aldrig göra dig illa. Jag vill skydda dig mot allt ont. Jag vill hålla dig i min famn och säga att allt är bra nu. Jag vill säga att det räcker nu. Fuck you cancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar