På rätt plats

Och plötsligt står hen där mellan dubbeldörrarna in till vårt rum. En av C's favoriter uppe från Q84. En som använder sin rast till att besöka en av sina patienter på en annan avdelning. En som med sin uppenbarelse får C att förstå att hon är på rätt ställe. En som inger trygghet till mitt älskade barn.

Hen kommer in med ett stort leende och plockar upp ett nagellack ur fickan. För att hen vet att C brukar måla naglarna när vi ligger inlagda. Ett lila, för att hen vet att det är hennes favoritfärg. C skrattar, busar och gör sig till. Jag står bredvid och ler. Och låter hjärtat svämma över. Jag vill krama om henom och berätta hur mycket det betyder. Men jag låter henom fokusera på det som är viktigt och tänker att hen vet. Det är en av anledningarna till att hen är så bra på sitt jobb, att hen är på rätt plats.

När hen får höra om att vi behöver nya pärlor till Supersnöret så kilar hen direkt iväg och hämtar dem för att sedan sitta och läsa broschyren med C. Leta och peka vilka pärlor hon har. Ingen brådska, tar sig tid. C pratar på och frågar om allt. "Du måtte berätta", är en av hennes nya favoritfraser.

Hen stannar i 20-30 minuter och förklarar sedan för C att hen måste gå och hjälpa alla andra barnen med medicin. Innan hen går frågar han hur det är med resten av familjen och med mig. C svarar snabbt i mun på mig att "nu måtte J gå till alla barnen, måtte jobba mamma". Men hejdå vill hon inte säga. Men hon pratar om hen resten av kvällen och sover gott trots att vi blir väckta flera gånger.

Det är så fint, så fantastiskt fin människa. Jag är så tacksam för de som arbetar på Q84 på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Jag är tacksam för att vi hör till detta sjukhus. Jag är tacksam för att Cornelia kan få den vården hon får. Och jag önskar att vi aldrig behöver åka till ett annat sjukhus på grund av platsbrist.