I ett lugnare tempo

När inget är som det ska vara får man glädjas åt att det ändå är bra som det är. Idag har vi haft en mysig dag. O är fortfarande riktigt tagen från magsjukan även om hon inte har kräkts sedan igår mitt på dagen. Men hon orkar fortfarande inte alls hänga med. Hon kryper upp i famnen, sitter stilla och bara tittar apatiskt. Hon kramas. Hon kramar om. Hon vill och behöver närhet och bli buren. Och hon har fått sova extra mycket även idag.

C tycker att det är mysigt med en lugn lillasyster. Hon kramar om henne. Hon vill hjälpa till och mata. Och hon frågar hela tiden: "Mamma, vad ä det med Ovia?"
Hon vill hjälpa till så att hennes lillasyster ska må bättre. Och det är så fint att jag går i bitar.

B har också varit lugnare. Hela familjen har tagit det lugnare idag. Tagit tillvara på tiden. Lekt. Kramats. Och sagt att vi älskar varandra. Kärlek finns det gott om och det håller ihop mig när allt annat rasar. Kärleken är starkast. Kärleken står stadigt.