Så ramlar hon utför hela trappan. Vi som inte låter barnen gå själv i någon trapp. Vi som har grindar både uppe och nere. C har alltid krupit ner med foten först, hon har ropat att hon är på väg för att hon vet att hon inte ska gå själv. Ikväll hände ändå det som inte får hända.
Jag sitter på akuten med ett blåslaget barn. Jag skäms. Jag mår illa. Det är sånt här som jag ska kunna skydda mina barn ifrån.
Hon kan inte röra höger arm och klagar på smärtor i handen. Hon har ett blåslaget ansikte som bara ser värre och värre ut.
Läkarna pratar om att de vill hålla henne under observation i sex timmar efter fallet. Senare kommer de tillbaka och säger att vi blir kvar över natten på neuro. Varannan timme hela natten kommer de lysa i ögonen för att se att pupillerna reagerar. Ordet skallfraktur nämns.
Jag publicerade aldrig det jag skrev igår när C somnat. Jag kunde inte. Idag ser allt bättre ut. Svullnaden har lagt sig. Skrapsår i ansiktet men vid gott mod. Läkarna lyssnar, tar oss på allvar men är även lugnande. C väntar på röntgen och fastar. Hon har gått omkring och lekt i lekrummet. Nu ska vi vila och samla energi inför röntgen, hon kommer få lugnande och om det behövs avbryter vi och planerar om med sövning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar