Fylla på energidepån

Lördagsmorgon. Jag hör barnen skratta. Känner mig utsövd. Jag öppnar ytterdörren och där i hallen på golvet sitter C. Mamma, ropar hon och ler stort. Jag sätter mig ner på golvet och kramar henne. Pussar hennes kala huvud. Samtidigt hör jag små fötter komma tassande. Ser B och O komma springandes. B kommer fram, han är glad och jag får en blöt puss. O är avvaktande. Hon vill visa att hon är arg för att jag har varit borta men är samtidigt så glad att se mig att det är svårt för henne. Jag lyfter upp henne, överöser henne med pussar och glada tillrop. Hon smälter sakta och slappnar av.

Finaste E, barnens moster, min syster, är här. Finaste och jag var lovade ett restaurangbesök igår men överraskades med att få sova borta. Hotell bokades i all hast och restaurangbesöket blev ett billigare alternativ än först tänkt. Men vilken kväll, energiförrådet fylldes på i vår bubbla. Och även om vi tyvärr fick ett rum i närheten (eller kanske i) hisschaktet så har jag mycket mer energi idag. Sedan verkar våra barn alltid sova bättre när vi inte är hemma (alternativt vågar inte barnvakterna säga hur illa natten varit) så vi funderar på att flytta ut.

C satte nålen igår inför de kommande dagarna och har den med hemma. Hon är lugn för hon vet att hon inte behöver sätta nålen, eller ta ur den för den delen, och åker utan att protestera till sjukhuset. Hon blir dock trött och somnade på vägen hem från sjukhuset. Det är nog en blandning av stress inför behandlingen och medicinerna.
Jag sitter i soffan och lyssnar på hennes andetag. Ute sover B&O i vagnen. Lugnet har lagt sig i hela vårt hus.

Kärlek i en liten flaska

Livet är bra. Allt som oftast mycket bättre än bra faktiskt. Och på sistone har det varit helt fucking fantastiskt! Jag har världens finaste sambo. Vi har världens finaste dotter. Och nu har vi köpt en hus som vi målar, slipar, spacklar och gör till vårt hem. Vårt fina fina hem.

Men när veckan varit fylld med långa dagar, sena kvällar och sömnlösa nätter så orkar jag inte mer. Förkylningen däckade mig en dag men nu är jag bara så trött. Idag hade jag nästan räknat med att lilla C skulle sova mer än vanligt (för att hon gjorde det sist) efter vi varit på babysim. Men hon var istället vaken, blev övertrött och gnällig samt hade svårt att somna på kvällen. Jag blev helt slut och har spenderat hela kvällen i soffan. Jag började nästan gråta när saften var slut. Så trött är jag.

Så Finaste reste på sig och gick ner till affären för att handla saft till mig. Och kom precis tillbaka med saft, godis och trisslott (jag älskar trisslotter). Ibland är det inte så mycket mer än det som krävs för att jag istället ska gråta lite av lycka. För att allt bara är så jävla fint. Livet. Och kärleken.