måndag 2 oktober 2017

Att påminnas

I går visades Barncancergalan på kanal fem. Två timmar då tårar och snor rann. Två timmar av andras livsöden. Några som liknar min familjs kamp. Andra som förlorade kampen. Det var tungt. Oerhört tungt. Ansikten jag kände igen som blandades med ansikten vi inte träffat. Ett lotteri du inte vill vara med i. En tid som känns overklig, svårt att greppa och vissa delar svårt att komma ihåg.


I dag klev jag upp, pussade mina barn och åkte till jobbet. Jag är tillbaka på heltid, livet börjar hitta rutiner igen men med nedslag i vår tidigare verklighet. Jag sitter på jobbet. C och Finaste sitter i en bil på väg till sjukhuset. Det är dags för provtagning och läkarbesök. Jag är fortfarande uppriven sedan igår och får stå emot katastroftankarna. De som alltid vilar bakom varje hörn.


I morse pussade jag mina barn och åkte hemifrån. Dagen kommer spenderas till att fundera ut bästa tisdagsmyset någonsin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar