fredag 22 maj 2015

Dagarna går

C har varit på förskolan denna vecka. Det är helt otroligt. Hon har orkat, hon har lekt och hon har kämpat. Hon har fått vara "en av alla andra". Hon har fått inspireras av kompisarna och utveckla fantasin ännu mer. Lämningen har varit nästintill katastrofal, hon har skrikit hjärtskärande och både snor och tårar har sprutat. Det är en förutsättning att jag litar på personalen och att jag vet att hon har det helt fantastiskt så snart jag kommit ut ur synfältet. När jag har hämtat på eftermiddagen har B&O inte velat gå hem utan sprungit iväg skrattandes. C har ropat "mamma!" och sprungit mot mig. Hon kastar sig varje dag in i min famn och kramar mig hårt. Hon berättar sedan att hon blir väldigt ledsen när jag går men sedan blir hon glad igen och avslutar med "jag älskar dig mamma". Det är en lättnad att hon kan uttrycka sig väl och att hon är så pass verbal som hon faktiskt är.

Jag har packat för att åka iväg två nätter och sy. Min egna terapi som Finaste till fullo stödjer. Farmor och farfar rycker in och stödjer upp och jag ska låta mina symaskiner dundra på tillsammans med 11 andra som jag aldrig tidigare har träffat.

Jag har även fått en förfrågan av en sy-bekant om att sy och sälja till förmån av Barncancerfonden. Auktioner har vi tänkt av diverse olika produkter som vi sytt upp. Hur gör vi det bäst? Hur gör man? Jag har inte energin eller kunskapen samtidigt som jag inte kan släppa tanken. Det får mogna lite.

Jag har återigen svårt att hitta orden och skriva om den dagliga kampen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar