Fredagsmys och bus

Igår var en perfekt dag. Alla barn var på förskolan. Jag åt frukost på kvartersbageriet tillsammans med en annan mamma som lämnade barn samtidigt. Pratade om livet. Pratade om förskolan. Pratade om jobb. Sedan gick jag hem, sov middag och plockade innan jag skulle hämta C.

Hon var sprudlande glad när jag kom. Berättade om dagen, om vilka kompisar som hon lekt med och vad de hade gjort. Hon skrattade, spexade och bubblade. Jag bubblade också av glädje. Att se hur mycket det gör med hennes psykiska hälsa att få vara på förskolan. Att glädjas med henne över att få vara en del i gruppen. Att förundras över hur mycket hon växer.

Under ett par timmar lekte hon själv innan vi skulle hämta småsyskonen. C och jag började förbereda fredagsmys och tacos. Som en musikal sjöng vi oss igenom alla moment. Det blir alltid lagom kaos under middagen men vi fann även ro och glädje i att alla fick plocka med maten.

C ville mysa med sin pappa så jag tog med B & O upp och slängde dem i badet efter middagen. Alla nöjda, alla glada. Och jag finner lugnet. Jag finner ro. Jag myser varje sekund. Det busas i badet, i soffan myser de och allt är för ett ögonblick precis som det ska vara. Alla är hemma. Sjukdomen är inte så närvarande. Det är ren glädje i huset.

Vi behöver dessa dagar. Vi behöver dem mer än någonsin. Och jag är så tacksam över var och ett av mina barn. Över min fantastiske man. Pappan till mina barn. Över all kärlek som ryms innanför dessa väggar. Det gäller att skapa dem inte vänta på dem. Det gäller att ta tillvara på dem.