måndag 23 mars 2015

Aldrig göra planer

Det var grått. Det var slask. Det var snöblandat regn. Det var stopp i trafiken och allt tog tid. Men vi var glada. Vi var pigga. Vi var mätta. C tog stick i fingret. Hon valde en tandkräm i stickpresent. 

Humöret är på topp så vi går upp till bassängen för att bada. C tränar i en timme i bassängen. Vi leker, vi simmar och vi busar. Vi myser. C är stark och hon  säger det också. "Titta mamma, Yaya kan allepelv. Titta Yaya stark idag mamma." Hon vill inte kliva upp trots att hon är blå om läpparna. 

Tre missade samtal. Ett från okänt nummer och sedan två från Finaste. Jag vet där och då att något är fel. C behöver blod. Vi står i hissen och jag har precis sagt att vi ska åka hem. Jag sätter mig ner bredvid henne. Berättar att vi måste åka upp på avdelningen och sätta nålen. Känner hur tilliten rinner mellan fingrarna på mig. "Yaya vill inte det, inte sätta nålen, bara åka hem." 

Vi åker upp och möts av de fantastiska clownerna. C går från att vara arg och ledsen till att tjuta av skratt på några sekunder. Plötsligt är hon glad över att vi är kvar på sjukhuset. Ännu ett stick i fingret och emla porten. Medan vi väntar på att emlat ska verka kilar vi ner för att köpa mat. C ropar i vagnen och visar tandkrämen som hon håller i. Den är alldeles blodig. Det är även blod på Ninni, C's gosedjur. Det rinner blod från fingret som de just tagit basprover från. 

Jag frågar en kvinna bakom mig i kön om hon kan köra vagnen i kön medan jag springer och hämtar servetter. C sitter och håller fingret högt. Jag lindar in fingret i en servett och C håller fast den. Jag förstår att hennes trombocyter är låga och att blodet har svårt att koagulera. Glömmer hälften av det jag beställer och betalar men får i alla fall med mig mat till mig och C. 

Vi äter och jag ser fortfarande inga tecken på trötthet hos C. Denna gång hade jag ingen aning att hon behövde blod. 

Från att morgonen var grå och glad har eftermiddagen blivit allt annat än tänkt. Det går inte att göra planer. Inget blir någonsin som jag tänkt mig. 

Det krånglar när de ska sätta nålen. C blir  hysterisk i min famn. Hon är stark. Och jag måste hålla henne. Hårt. Första försöket misslyckas och jag kramar henne länge. Hon gråter. Hulkar. Upprepar att hon inte vill sätta nålen. Jag upprepar att hon är modig. Att hon är stark. Jag önskar det var mig de skulle sticka. Jag måste visa att det är okej, det som sköterskorna gör. Samtidigt som jag måste visa att det okej att vara arg. Samtidigt som jag vill gråta, skrika högt och slå sönder något. 

Andra försöket lyckas och äntligen sitter nålen på plats. Nu ska vi bara vänta på blodet och på provsvaret på blodplättarna. 

C sover i en timme och jag ligger nära. Jag känner hennes andetag. Hon snyftar till. Jag lägger en hand på henne. Vi kramas. Blodet kommer när hon vaknar och blodplättarna ligger på 20, hon ska få påfyllning även på dem. 

Finaste får hämta syskonen på förskolan och vi får vänta tills vi blir utsläppta. Och skjuta på planerna ännu en gång. 

1 kommentar: