Orkeslös och febrig

När jag reser mig upp tappar jag balansen. Smärtan i örat slår till så att jag måste hålla för örat för att hålla mig kvar på fötterna. I famnen håller jag O, som är nyvaken, och nedanför trappan står B och ropar. O hade feber igår kväll och känns varm. Jag känner mig alldeles yr och kallsvettig själv.

Under dagen blir jag sämre och O piggare. Finaste har tagit C till provtagningen då jag inte vågade köra bil med min yrsel. Det är svårt att vara sjuk när jag har barn att ta hand om. Jag måste leka, hålla koll och trösta när hon ramlar. Energin rinner ur mig gång på gång.

O blir dock trött tidigare och vill sova redan vid kvart i tio. Jag sitter vid hennes säng, vaggar och ger trygghet. Extra närhet. När jag smugit ut tillåter jag mig att däcka i min säng. Jag blir om vartannat kallsvettig och varm. Jag mår sämre och sämre. Jag tar mig inte upp mer idag.

Orken rinner ur mig. Sjukdomen tar över kroppen. Jag slås ut och somnar om och om igen. Ligger som i dvala i soffan med två barn klättrandes på mig. Finaste stannar hemma och tar över rodret. Ringer över sina föräldrar och skickar upp mig i sängen. Kommer med mat. Frågar hur jag mår. Febertermometern visar 38,4 en timme efter tabletterna. Jag mår inte bra. Alls.

Jag är orolig för att energin inte kommer tillbaka. Jag är orolig för att smitta vidare i familjen. Jag är orolig för att inte orka kliva upp i morgon heller. Jag är orolig för att min kropp stängt av. Jag är orolig för att jag inte orkar mer.