Paniken som griper tag i mig. Jag försöker slå bort den. Sluter ögonen. Koncentrerar mig på att andas. Lugn. Försöker intala mig själv att orden som apotekaren uttalar inte är sanna. Xaluprine finns inte och det är slut hos leverantören. Hon letar, hon letar verkligen på alla sjukhusapotek i hela landet. Hon ringer deras kundtjänst. Men cytostatikan som C tar varje kväll är slut.
Jag ringer sjukhuset och jag längtar efter en lugnande röst. Det får jag inte. Kom imorgon så får ni doser så att ni klarar veckan, sedan får vi ta det dag för dag. Jag kan inte ta det dag för dag. Jag kan inte andas. Jag kan inte tänka på att de inte har medicin/cytostatika/cellgift till min dotter som kämpar mot leukemi. Jag kan inte ta in det.
Paniken griper tag i mig. Slår undan benen och får mig att tappa all koncentration. Får mig att skaka. Det kryper under huden. Jag känner mig jagad. Snart ska jag hämta barnen, ta med dem hem med ett påklistrat leende och försöka få dem att känna sig trygga. Låtsas som om jag inte har tappat fotfästet. Hitta energi. Krama om de jag älskar mest och hålla fast vid att detta inte sker.
Två timmar av hyperventilering senare; min mamma hittar en av fyra flaskor som finns på apotek i Sverige. Den är undanlagd men lugnet kommer nog först när jag har flaskan i hand.
Livet blir sällan som man hade tänkt sig. Jag hittade drömmannen, vi fick tre fantastiska barn inom loppet av 15 månader och köpte hus. Livet var på topp, det är det på sätt och vis fortfarande men i en parallell värld. Vår äldsta dotter som fyllde två år i april 2014 fick i juni samma år diagnosen leukemi. Mycket kommer att handla om vår kamp med henne mot hennes sjukdom. Men även om hur det är att ha tvillingar på ett år och mitt i allt detta försöka bygga drömhuset. Jag är känslomänniska.
onsdag 16 december 2015
Slut hos leverantör
Etiketter:
#fuckcancer,
#leukemi,
att orka,
att våga,
barncancer,
cancerdiagnos,
cytostatika,
ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har en oöppnad flaska här hemma och vår påbörjade flaska räcker i några veckor till. Hör av dig om det blir kris!
SvaraRaderaKram, Emelie - Louise mamma
TACK snälla snälla! Jag har nu fått tag i en flaska så att vi kommer att klara oss i någon månad framöver. Men oron. Apoteken kan inte lägga beställning hos leverantören då de har slut och ingen information finns att få. Jag vill skrika högt, jag vill inte behöva oroa mig för att cytostatikan ska ta slut!
RaderaHur mår Louise? Det var i somras/höstas i Skåne vi sågs senast, det har hänt mycket. Stor stor kram